Melissas liv som handprotesanvändare

”Jag använde proteshänder när jag var yngre, men fann dem alltid en börda att använda och jag kom faktiskt igenom livet lättare utan att använda dem. Men när jag blev äldre blev jag mer självmedveten om min arm och blev till och med generad över det ibland. Jag blev också frustrerad när jag kämpade med att utföra dagliga uppgifter som andra tycker är enkla, som att knyta mina skosnören eller förbereda en måltid, till och med att försöka bära mer än en sak åt gången.

Sedan jag fick min i-Limb kan jag nu göra dessa, en gång så svåra och tidskrävande uppgifter, med lätthet. Även om min proteshand har hjälpt mig enormt med att utföra dessa vardagliga uppgifter, har det gjort mest med att förbättra mitt självförtroende. Innan jag fick min protes, när folk frågade mig om min arm, fanns det ett överväldigande inslag av att det var synd om mig. Nu när folk frågar mig är de verkligen intresserade och imponerade, och jag känner mig stolt över att diskutera min protes med alla som frågar.

Min protes har ökat mitt självförtroende både i mitt sociala och professionella liv. Jag är inte längre orolig när jag träffar nya människor, vare sig det är på en fest eller en anställningsintervju. Jag är inte längre orolig för att de kommer att märka min arm. Det är egentligen inte en tanke som slår mig längre, så om de frågar mig om det så är jag inte generad att svara. Jag känner att min proteshand gav mig den uppmuntran jag behövde när jag var yngre för att sträva efter det jag ville. ”

Melissa Masterton (1998) Bor i Edinburgh och har en examen från University of Aberdeen med en BSc i marinbiologi. Hon planerar att resa och volontärarbeta med olika djurräddningsorganisationer, eftersom djurens välbefinnande är en stor passion för henne och är något som hon hoppas kunna inkludera i sin framtida karriär.

Hon föddes utan sin vänstra underarm och fick sin i-Limb när hon var 16 år gammal.