Elin Rantatalo

Nu fokuserar Elin på nuet och på att leva livet fullt ut. ”Jag är här, jag är frisk och lycklig, och ser en massa möjligheter med livet. Jag försöker verkligen ta vara på varje dag och vara närvarande." Med två barn, en hund, en katt och ett hus att ta hand om är hennes dagar fulla av aktiviteter. Hon jonglerar också med en karriär som influencer, bloggare och motivationsföreläsare, och 2023 uppfyllde hon en barndomsdröm genom att publicera sin självbiografi Livet utan ben går vidare.

"Att få skriva en bok var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse. Boken är en självbiografi och med boken kommer min historia alltid att finnas kvar och jag har fått berätta den själv. Jag hoppas att den ska gripa tag i läsaren. Den kommer nog kännas jobbig för många att läsa, men jag ville att den skulle vara rå, ärlig och helt sanningsenlig. Alla delar skulle med."

När Elin fick veta att hon skulle amputeras grottade hon ned sig i sortiment och utbud av proteser och hjälpmedel. – Det kanske är konstigt, men jag tyckte att det kändes lite spännande. “Wow, ska jag få vara med om det här också”, tänkte jag. Jag läste på allt som gick att läsa och hade betat av några alternativ på proteser innan jag hittade vad som funkade för mig. Hon har nu hittat sina favoriter och är glad över det. – Jag älskar mina nuvarande fötter, Pro-Flex LP Align! De är lite smalare och mer feminina. Att det går att ställa in vinkel så att jag kan använda skor med olika höga sulor eller klackskor är väldigt härligt. Något riktigt lyxigt är ju att jag aldrig får ont i fötterna av klackskor.

– Sedan några veckor tillbaka använder jag också Pro-Flex Terra på grund av en ond rygg och för första gången på länge kan jag nu gå längre promenader med hunden utan att känna någon smärta i vare sig höft eller rygg. Ja, det är nästan så att det känns som om Pro-Flex Terra- fötterna "går åt mig".

År 2024, fem år efter sina amputationer, kunde Elin äntligen få proteser för sina fingrar.

”När jag förlorade mina fingrar 2019 så kunde ingen ge mig information om, eller ens hopp om, vad jag skulle kunna klara av att göra med enbart en tumme i full längd. Jag ville så gärna kunna göra allt det som jag tidigare hade gjort innan sepsis och sörjde att fingrarna nu var borta. Allra helst eftersom jag jobbade som frisör.

När jag frågade personalen på sjukhuset om det fanns hjälpmedel till mina händer så svarade de nej eller att de inte visste. Jag förstod att jag aldrig skulle kunna stå på min salong igen men jag hoppades på att funktionen skulle bli bättre."

"Men sen hörde jag talas om Naked Prosthetics och efter att ha provat handproteserna för första gången visste jag direkt att de var den lösning som jag hade hoppats på. De ger mig inte bara ett bättre grepp, utan minskar också belastningen på mina leder. Nu kan jag hålla ett glas i ena handen och dra en resväska med den andra. Att ha ett funktionellt grepp i båda händerna är ovärderligt. Dessutom ser designen fantastisk ut och fångar folks uppmärksamhet.”

En av Elins viktigaste insikter är betydelsen av att äga sina proteser, i stället för att känna att de äger henne. ”Jag är egentligen en blyg person som inte vill stå i centrum, men det har jag fått omvärdera lite. Folk är nyfikna och tittar mycket, det har jag inget emot för det syns ju att jag använder proteser, så varför inte ha riktigt coola proteser som sticker ut? Jag visar gärna att jag inte skäms utan gillar dem. Det blir mycket roligare. För mig som protesanvändare är en protes så mycket mer än ett hjälpmedel, det är en kroppsdel. Man ska vilja bära sin protes och kunna stå upp för den.