Det finns en mängd fördelar som de som har en protes med Direct Socket TF-hylsa kommer att upptäcka under dagen. Det går snabbt och lätt att ta på protesen och man behöver inte slösa tid på att hitta rätt läge för hylsan. Det skapar större flexibilitet, eftersom protesanvändaren bara behöver fokusera på den föredragna positionen för knä och fot. Benprotesen kan även kännas något lättare jämfört med tidigare proteser där en annan proteshylsa använts.

En stor fördel som många uppskattar är möjligheten att kunna sitta utan obehag eller tryck på baksidan av stumpen. Hylsan gör att kroppsvikten kan fördelas mer jämnt på baken när användaren sitter på ett avslappnat sätt. Den förbättrade balansen och stabiliteten i sittande läge kan ge användaren mer frihet att utöva aktiviteter i den här positionen, med benet i en bekväm ställning. När användaren förbereder sig för att stå upp, kan båda benen belastas jämnt. Det bidrar till att minska den påfrestning som ofta uppstår i form av överbelastning på den icke-amputerade sidan varje gång hen ställer sig upp eller sätter sig ner.

När det gäller att gå med protesen kan användaren känna sig mindre begränsad av hylsans kanter. Dessutom kan användaren lättare luta sig framåt när hen sitter ned eller står upp utan att hylsans kant är i vägen för höft/mage – något som annars kan orsaka obehag och vara ett hinder när dessa aktiviteter utförs på en daglig basis.

Protesanvändare som sitter ner brukar ofta behöva kompensera för ett visst obehag från hylsans hårda kanter som pressas in både fram- och baktill genom att avlasta protessidan och minska trycket. Det leder antingen till att bålens ena sida drar ihop sig medan den andra sidan sträcks ut, eller att användaren sjunker ihop bakåt vilket kopplar bort den viktiga kroppshållningsmuskulaturen. Om detta pågår under längre tidsperioder kan båda dessa lösningar orsaka muskelobalans och leda till svaghet. Det kan även ändra användarens medvetenhet om kroppens mittlinje, vilket leder till kompensationer i gången som att släppa ned en axel eller flexion i bålen.

Med Direct Socket finns inga hårda kanter som orsakar obehag, vilket bidrar till jämn viktfördelning. Det innebär att bäckenet kan bibehållas i ett jämnt läge vilket kan påverka användarens kroppshållning positivt över tid. Genom att användarens bäcken hålls jämnt i sittande position kan vi förstärka den här positionen omedvetet så att den bättre förs över till det arbete som sedan sker tillsammans med fysioterapeuterna under återinlärning och träning av gången.

Med traditionella hylsor känner användarna att de behöver vila på baksidan av hylsan när de går och därmed aktiveras inte samma muskler som skulle ha aktiverats om de vore icke-amputerade. Vid gång med en protes med Direct Socket är rörelseutrymmet större, eftersom viktiga rörelser runt bäckenet blir mindre begränsade. Därmed uppmuntras användaren att aktivera fler muskler för en smidig, mer symmetrisk gång. En större rörlighet i bäckenet när man går framåt gör det till exempel lättare för bålen att rotera och motsatt arm att svänga så att balansen förbättras.

Tillverkningsprocessen är en mer avslappnad upplevelse för användarna. De kan ligga ned, få stöd av kuddar, känna sig bekväma och spara energi. Det är större sannolikhet att få en korrekt anpassning till patientens anatomi i det här avslappnade tillståndet. Patienten behöver inte spänna trötta muskler i ett försök att hålla sig upprätt på ett ben under processen. Tid och resurser kan användas på ett mer effektivt sätt och både ortopedingenjör och fysioterapeut får mer tid över till patienten. Övningar/bedömningar eller information kan exempelvis utföras/ges av fysioterapeuten medan man väntar på att hylsan ska komma tillbaka så att patienten kan påbörja gångträningen med fysioterapeuten. Hela processen gör det möjligt att arbeta mer tillsammans med patienten och mindre med själva produkten. Ett mer sammanhängande tillvägagångssätt involverar dessutom patienten mycket mer, skapar tilltro till processen och ger bättre resultat.

När hylsan är klar och återlämnad till patienten går det snabbt och lätt att ta på protesen. Eftersom man inte behöver oroa sig för exakt var hylsans baksida sitter, kan fokus läggas på föredragen knä- och fotposition. Det gör att det går fortare för patienten att lära sig att ta på protesen.

Under de dagar och veckor som följer efter utprovningen av en traditionell hylsa behöver oftast hylsans kanter justeras när volymen ändras (möjligen på grund av ökad aktivitet). Det leder ofta till att viktig tid går bort vid besöken hos fysioterapeut då man måste vänta på att ortopedingenjören ska kontrollera och lösa problemet. Med Direct Socket behövs inga justeringar efter den första utprovningen av hylsan. Det innebär att användaren kan gå vidare med fysioterapin direkt, utan avbrott på grund av hylsan.

Det är alltid obekvämt i början att lära sig att gå med en ”traditionell” hylsa, och det behövs ofta många små justeringar, särskilt när användaren blir mer aktiv och stumpen minskar i volym eller ändrar form. Direct Socket TF har en flexibel yttre kant, vilket innebär att användaren inte behöver vänja sig vid känslan av tryck under sittbenen i baken eller obehaget från en hård kant som skär in i ljumskområdet. Det tar förstås lite tid att anpassa sig till det allmänna trycket och användaren behöver arbeta med de muskler som länge varit inaktiva.

Den första känslan/upplevelsen användaren brukar uttrycka är rörelsefriheten. Rörligheten i benet är mycket större och de första upplevelser som brukar beskrivas är att de nu kan sitta i stolen och sträcka sig efter något att dricka utan besvär, den allmänna sittkomforten samt rörelsefriheten när ett föremål ska plockas upp från golvet. Det kan dock upplevas något osäkert/instabilt, eftersom musklerna inte har använts under lång tid.

När en DSTF har provats ut fokuserar fysioterapeuten på att utbilda patienten och träna upp kontrollen med hjälp av musklerna i stumpen. Nya DSTF-användare kan uppleva att hylsan är mindre stabil på grund av de låga kanterna och avsaknaden av höga sidor. Den ”lata” gångaren får inte längre stöd av att ”sitta” på hylsan. Användaren upplever detta som annorlunda och det kan kanske kännas svårt i början. Det krävs mer muskler och stabilitetskontroll i stumpen. Vanligtvis tänker vi inte på hur vi går och denna ”brist på stöd” är annorlunda för användaren, på samma sätt som när hen först började lära sig att gå med en protes efter amputationen. Det viktiga är att använda musklerna och inte förlita sig på externa stöd.

Vi tränar inte protesanvändarna att gå på ett annat sätt än om de skulle använda en ”traditionell hylsa”. Skillnaden är att DSTF-hylsan ger användarna mer frihet att använda de muskler som de bör använda när de går. Det krävs tid och övning för att känna sig trygg med den här friheten, liksom att lita på vad kroppen kan göra utan det här stödet. Det är därför nödvändigt med en anpassningsperiod i övergången mellan en traditionell hylsa och en DSTF. Hur lång tid det tar beror på användarens förutsättningar och individuella egenskaper.

Här är några övningar som engagerar musklerna i stumpen så att användaren vänjer sig vid att använda en DSTF:

1. Stående balans, växla mellan vänster och höger
2. Sätta sig ner och ställa sig upp medan protesen belastas
3. Studsövning, mer frihet anteriort (framtill)
4. Steg framåt och bakåt (med/utan träningssteg)
5. Luta bäckenet i stående/sittande läge
6. Stegposition, med benprotesen bak. Bäckenrotation framåt tills du når den punkt då knäet börjar böjas.
7. Under fysioterapipasset kan fysioterapeuten välja att fokusera på återinlärning av gången. Det här kommer förmodligen innebära fokus på en längre "stansfas" (när foten är i kontakt med marken) och bedömning av och betoning på rörelserna i bäckenet vad gäller rotation/bålrotation.
   Fysioterapeuten kan använda gång med motstånd för att hjälpa dig att hitta rätt rörelse. Fysioterapeuten kan applicera motstånd på dina axlar eller ditt bäcken för att hjälpa dig att hitta de korrekta positionerna. Det kan utföras med hjälp av händer eller gummiband och kan, med hjälp, även göras hemma.