Sprinter.  Löpare.  Längdhoppare. Filantrop. Miljöaktivist.  Grundare av Team Para Atletiek Club. Paralympier.

När ett barn föds med dysmeli, dvs avsaknad av arm, ben eller del därav, påverkar det inte bara barnet utan även föräldrarna och familjen. För Marlene Van Gansewinkel, som är född utan vänster underarm, vänster fotled och fot, såg dock hennes mor och far bara en vacker flicka med extraordinär potential. Den positiva inställningen pushade Marlene mot hennes sportsliga framgång.

"Mina föräldrar skulle nog säga att det inte fanns något som jag inte kunde göra. Enligt mina föräldrar sa jag redan som liten att: "Om Marlene bara tränar, så kan Marlene göra det.”

Efter flera operationer under det första levnadsår amputerades Marlenes rudimentära tå och fingrar på hennes högra hand avlägsnades. Med hjälp av en benprotes lärde hon sig krypa vid 1,5 års ålder. Senare, vid 8 års ålder, genomgick hon en större operation av vänster ben där vad och skenbenet sammanfördes, vilket gav henne en möjlighet att gå bra med en benprotes. När hon växte upp tyckte hon om att vara utomhus och hon provade en mängd olika sporter. Till slut valde hon att gå med i en fotbollsklubb.

"Jag ville hålla på med samma idrotter som mina klasskamrater höll på med."

Hon deltog i en paralympisk talangdag för NOC-NSF och tränarpersonalen blev genast imponerade av hennes snabbhet och styrka. Hon blev ombedd att gå med i det holländska paralympiska laget samma dag. Då var hon 17 år.

Efter månader av träning med sin vardagsprotes fick hon en anpassad sportprotes och skillnaden märktes omedelbart.

"Det var en fantastisk känsla som jag aldrig hade upplevt förut."

Marlene hade bara tränat en vecka när hon vann sin första tävling. Två månader efter det att hon fått sin sportprotes, debuterade hon i 100 meter vid världsmästerskapen i Lyon och kom på sjunde plats med ett personligt rekord på 14.32. Hon fortsatte att vinna flera medaljer, världsmästerskap och slå nationella rekord och så småningom satte hon världsrekord i T64 100 m vid Grand Prix 2019 i Nottwil, Schweiz.

Idag är Marlene med sin Cheetah Xtreme på jakt efter sin nästa guldmedalj.

"Jag mår bättre på alla sätt, både som person och som student. Det känns som om jag har hittat min plats och jag känner mig gladare".