Löpare. Sprinter. Motivationstalare. Mentor. Ordförande och grundare av Limb-it-less Creations Inc. Paralympier.

För de flesta 11-åringar handlar livet om familj, vänner och att passa in i skolan. Som en del av en aktiv familj på nio personer var detta verkligen sant för den utåtriktade och sociala Femita Ayanbeku. De typiska utmaningar som hon brottades med som 11-åring, skulle snart ersättas av helt andra prövningar efter att ha varit med om en stor bilolycka, där hon nästa förlorade livet.

Femita färdades i baksätet på en kombi, när föraren tappade kontrollen över fordonet. Hon kastades ut ur bilen. På olycksplatsen slutade Femita att andas. Senare, när hon kom till sjukhuset, konstaterade läkarna att hennes ben var så allvarligt skadat att det riskerade att avbryta cirkulationen i resten av hennes kropp. Inom några dagar blev de tvungna att fatta ett beslut - rädda hennes ben eller hennes liv. Efter att ha vaknat upp på sjukhuset flera dagar senare fick Ayanbeku veta att hennes ben hade amputerats.

"Jag var 11 år och visste inte riktigt vad jag skulle tycka och tänka eller känna. Det enda jag kunde tänka på var "vad kommer mina vänner att säga nu?" Vad kommer de att tycka om jag kommer tillbaka till skolan nu när jag saknar en del av min kropp?"

Men de tankarna varade inte länge. Hon såg sina föräldrars oro och ängslan, så Femita bestämde sig för att vara positiv. Rehabiliteringen påbörjades nästan omedelbart. Inom två månader var hon tillbaka i skolan. Hon gick från att använda rullstol till att använda protes och fortsatte att leva sitt liv. Femita tyckte om att spela basket på gymnasiet, men hennes protes som inte var gjord för sport, gjorde att det kändes obehagligt. Det skulle ta flera år innan hon fick möjlighet att prova på en annan proteslösning.

Det var först när hon deltog i en s.k. Össur Mobility Clinic för amputerade som Femita fick möjlighet att prova en löparprotes. Hon kände sig som pånyttfödd från den ena stunden till den andra.

"– Den kändes så naturligt. Jag ville inte ta av den!"

Hon startade en ideell organisation som heter "Limb-it-less Creations" för att hjälpa andra amputerade och senare fick hon ett eget Össur löparblad. Hennes kärlek till löpning började med hon blev introducerad för paralympiern Jerome Singleton och Sherman Hart, den tidigare mångårige friidrottstränaren vid Northeastern University.