Mitch Valizes berättelse

Mitch Valize har nyligen tagit examen från Maastricht University och är praktikant på ett forskningslaboratorium i Amsterdam. Under hans mammas graviditet utvecklades hans vänstra ben inte som det skulle, vilket resulterade i ett kortare över- och underben samt en saknad fibula i underbenet. För några år sedan fattade Mitch beslutet att låta amputera benet för att kunna få en bättre protes.

Han blev alltmer nyfiken på protesernas värld. Hur fungerar foten? Vilka är fördelarna och skulle det här vara ett alternativ för honom? Under tiden före amputationen och under rehabiliteringsprocessen sökte han mycket information på internetet om olika typer av proteser och delar.

”Som ung vill man vara gränslös. Protesen måste vara funktionell på din nivå, men den får naturligtvis också gärna se lite cool ut. Det är därför jag alltid diskuterar alla mina idéer, frågor och synpunkter med min ortopedingenjör och sjukgymnast. De känner mig bäst och vet exakt vad som är bra för mig och vad som inte är det.

Många människor frågar om min åsikt och erfarenhet och jag vill gärna ge dem råd, men jag tycker ändå att man måste uppleva det själv. Alla är olika och det som en person tycker är bra kan en annan tycka är hemskt.”

Össurs Mitch Valize vann 2 guldmedaljer vid de europeiska mästerskapen i paracykling på tempoloppet och landsvägsloppet i Österrike.

Idrottsliga prestationer

2020 Tokyo guldmedalj i tidskörning H5

2020 Tokyos guldmedalj i landsvägslopp H5

”Sedan amputationen av foten 2015 har verkligen alla hinder försvunnit. Det viktigaste för mig är att smärtan nu är borta, vilket gör att min kropp kan fungera ännu bättre än tidigare, eftersom det finns fler protesalternativ för mig nu. Den typ av protes som jag använder sedan den senaste operationen är mycket bättre och lättare än de tidigare versionerna. Tekniken går också framåt så snabbt. Fotproteser blir allt mer funktionella, så gångmönstret börjar också likna en ”normal” människas. Det gör det lättare att fungera och ger mig större självförtroende. Möjligheten till en sportprotes med till exempel ett blad gör det också möjligt för mig att springa precis som människor med två friska ben.

En stor fördel enligt min mening är att jag lärde mig att fungera med en protes från en tidig ålder. För mig är protesen väldigt normal, den är en del av den jag är. Jag känner mig inte bekväm utan den. Jag har alltid gjort allt med mina proteser, från att gå till att springa och från att cykla till att spela fotboll. Om du frågar mig är den stora fördelen med att ha en protes att du alltid har ett samtalsämne. Man kanske får många blickar på sig när man går runt på stan i shorts, till exempel, men folk är nyfikna på historien bakom killen med ett så högteknologiskt ben.

På fritiden ägnar jag mig åt en hel del sport. Jag gillar att ta en löprunda, men den mesta tiden går åt till handcykling. Handcykling är en disciplin inom paralympisk cykling där cykeln drivs med armarna. Jag är ganska bra på det och jag är också med i det holländska talanglaget. Mitt mål är att delta i de paralympiska spelen i Tokyo.”